Jag stör mig verkligen på dina långa ben som alltid är i vägen. Du är skitjobbig när du kittlar mig exakt hela tiden (okej, det kanske är liiite kul). Jag vet inte vad det är med dig, men när jag umgås med dig känns det som om jag bara släpper alla stressiga och förvirrade tankar. Jag lugnar ner mig, paniken minskar liksom. Vi har alltid så roligt tillsammans. Det känns som att jag verkligen kan prata med dig, trots att du är en kille, trots att vi har varit kompisar i bara ett par månader. Det är lätt att umgås med dig, du är så snäll. Jag behöver inte anstränga mig tillsammans med dig eller bry mig om att jag har skitdålig humor och sånt där. Och det är ju precis så det ska vara, eller hur? :D ♥