Solkskenet gör så att omgivningen fylls av ett sånt där härligt, varmt ljus, istället för det där glittrande vita, lite kalla ljuset som uppstår när solen träffar snön och isen. Istället är allting varmt, ljust och vackrare på något sätt. Det gröna gräset som faktiskt finns där känns som ett tecken på hopp. Vår, värme, grönska, glädje. Till och med den blöta, grå, grusiga asfaslten är vacker när solen träffar den. Och de nakna trädens grenar vajar fram och tillbaka i vinden, nästan som armar och händer som vinkar mot mig.