I'll stop the whole world, I'll stop the whole world from turning into a monster and eating us alive


Gaaah, vill så gärna se Paramore live! Det hade varit grymt.

You took my heart then you took my pride away


Every night, and every day, a little piece of you is falling away


Bästigaste Queen. ♥

Here we stand or here we fall, history won't care at all.


Vandrade runt i mitt gamla barndomskvarter, himlen var så här perfekt blå och i öronen spelades Oasis, Anberlin och Queen.

I look like a frog, men jag är förkyld så det är okej.


Förkyld. Haft en tuff vecka med redovisning och prov. Fast livet har ändå varit rätt bra de senaste dagarna faktiskt. Har fikat och shoppat lite med kompisar, bland annat. Lite dålig uppdatering av le blog dock, men det kan ni väl ändå leva med?


Long hot summers make you wanna fight, the roar of the city lasts all night.


H&M, Monki, Bikbok.
Hade varit trevligt att införskaffa lite sånt här inför sommaren. Måste ha ett Monki-paraply, så awesome!

Stop being so damn cute Kurt Cobain.


"Start a band…especially girls. They should start bands. There aren’t enough girl musicians."
- Kurt Cobain. Alltså, jag tror alltid att jag inte kan bli mer kär i Kurt. Men då hittar jag något bra citat eller en fin bild av honom, och så blir jag ännu mer kär. Om det nu är möjligt.
(Bild via tumblr.)

There's no future, no future, no future for you



Bra skit.

My heart's about to explode.


Am I to let go or to dream on?


Don't you remember it was rain that drowned you


Jag klampar ilsket fram i mina skitiga, gula Converse. Ångrar lite att jag bara slängde på mig skinnjackan och struntade i koftan och sjalen. Det känns ändå bra på något sätt, att gå här och frysa, med de bruna lockarna studsandes kring axlarna och några kalla regndroppar som träffar min panna. "Down crooked stairs and sideways glances comes the king of second chances, now throw him in the flame." sjunger Dave Grohl i mina öron. Desto mer Foo Fighters hamrar på sina instrument och fyller mitt huvud med musik känns det som om något byggs upp mer och mer inuti mig, som om jag ska exploderna snart.

Regndropparna blir fler och fler ju längre jag går. Jag är nästan tillbaka hemma nu. "Don't you remember it was rain that drowned you." Jag tittar ner på mina skor. Egentligen klampar jag inte ilsket. Nej, det är vad man förväntar sig, vad man tror att jag gör. Faktum är att jag snarare går med långa, bestämda steg. "Shame, shame go away, come again some other day." Jag bestämmer mig för att det får vara nog nu. Varför ska man be om ursäkt för att man vill leva? För att man vill lära känna nya människor? För att man har känslor? Varför ska man be om ursäkt för att man existerar?

Jag vill inbilla mig att jag är tjejen som säger "fuck it" och tar saker och ting lite som de kommer, att det mesta faktiskt löser sig. Vad är det värsta som kan hända egentligen? Jag går bestämt de sista hundra meterna hem, med det grymma introt till Miss the Misery ekandes inuti huvudet. Smack. Tuggummibubblan smäller mot mina läppar. Jag känner mig ascool när går i takt med musiken och smäller tuggummibubblor, iklädd min skinnpaj och med rockerrufset dansandes runt mitt huvud. Äh, fuck resten av världen. Det är dags att börja leva på mina villkor nu.

Ron Weasley <3


"Those girls - they're gonna kill me, Harry!"
Känner mig verkligen så här för tillfället. Fast med killar då.
(bild via Google)

Sit and drink Pennyroyal Tea, distill the life that's inside of me


22 april



Söndagshumor och Alice Madness Returns. Nu blir det Gossip Girl och tacos!

One voice, one hope, one real decision.


Oh my God. Rysningar.

Berlin/Shopping


Bild 1+2: Sjal och t-shirt från en hippie-butik fylld med doftljus, långklänningar, t-shirts med coola tryck och färgglada smycken.
Bild 3: Chai Vanilj-te från en liten tebutik och smink inhandlat på båten mellan Tyskland och Danmark.